Psykoterapi som hjälper, metoder för vården, Anna Gerge redaktör

Kapitel 17 Hur metoder som musik- och bildterapi kan bidra till att lugna och reglera för att möjliggöra bearbetning
Lotti Eklöf leg. arbetsterapeut, fil mag i musikterapi, musikterapeut, leg psykoterapeut, gruppssykoterapeut, certifierad EMDR.terapeut, formell kompetens inom klinisk hypnos och handledare och lärare i psykoterapeutiskt arbete.

I den följande vinjetten kommer du att möta Rosita – en kvinna som på grund avbesvikelser i nuet fått en reaktiv depression och ökad smärtproblematik. Du kommer att få följa hur hon kunde hjälpas inom ramen för en korttidsterapi som integrerade metoder som musik- och bildterapi, EMDR och klinisk hypnos inom ramen för ett relationellt dynamiskt arbete. Eftersom Rosita inledningsvis behövde bli mera trygg med att stå ut med sina inre tillstånd inleddes terapin med stabilisering i relation såväl som metod. Därefter kunde EMDR (Shapiro 2001) som ”buffrades” av expressiv musikterapi (trumimprovisation) (Wigram 2004) användas. Att arbetet kunde ske inom ramen för en korttidsterapi berodde på att Rosita i sin grundpersonlighet ändå väsentligen är resursrik och välfungerande.
Rosita var 32 år, gift och har tre barn 3, 5 och 9 år. Familjen bodde i en nybyggd villa. Mannen var företagare. Sedan sex månader tillbaka var Rosita arbetslös. Hon blev uppsagd på grund av förändringar på arbetsplatsen inom försäkringsbranschen, där hon arbetat i sju år. Tidigare hade hon läst hälsovetenskap på universitetet, men märkt att det varit svårt att få jobb inom det området.
Nu led hon av begynnande depression, sömnbesvär och ångest. Sista tiden hade hon fått mer rygg- och huvudvärk, vilket hon även tidigare besvärats av. Vissa nätter hade hon mardrömmar. Hon kunde inte slappna av och kände inte igen sig själv. Tidigare hade hon gått hos naprapat och sjukgymnast för sina ryggbesvär. Behandlingarna hade gett viss lindring, men hon hade fortfarande kvar smärta och stelhet.
Rosita beskrev sig själv som glad, positiv, energisk, målmedveten. På fritiden tyckte hon om att gå och springa och njöt av att vara ute i naturen. Nu hade hon tappat lust och motivation till det hon annars tyckt om att göra. Hon kände sig uppgiven och hade tappat tron på livet och kände sig helt slut. Hon visste att hon behövde söka jobb, men kände ångest inför att ringa och kontakta olika arbetsplatser. Hennes sociala liv hade också begränsats och hon drog sig för att träffa vänner, vilket hon njutit av tidigare. Hon skämdes också över att hon inte orkade vara den glada, engagerade mamma som hon en gång var.
Rosita var uppväxt i ett annat europeiskt land och kom till Sverige som 20-åring. Mamma separerade innan hon föddes och hon fick växa upp hos mormor och morfar. Ibland bodde hon hos sin moster med familj. Mormor var en mycket sträng och bestämd dam och Rosita kände sig aldrig trygg hos henne. Det var som om hon var utanför släktens gemenskap, som att hon inte hörde till. Hon upplevde att hennes mamma aldrig velat vara mamma, utan hade känts som en avlägsen släkting.
Hon sökte psykoterapi efter rekommendationer från sjukvården, där man inte tyckt sig kunna hjälpa henne mer, men hon var själv skeptisk och hade svårt att tänka sig att det kunde hjälpa henne att prata om sig själv med en psykoterapeut. Det hon ville få hjälp med var att få tillbaka sin motivation, livsglädje och sitt självförtroende samt få mindre värk.

Inledande kontakt
Efter att noggrant ha frågat ut mig om vem jag var, vilka utbildningar jag hade och vad jag kunde erbjuda henne, började hon berätta om sig själv och märkte att hon mådde bra av det.
Min tanke var att hon till att börja med behövde bli trygg med mig och den nya situationen, att gå i psykoterapi. Den första fasen, stabilisering, innebar fokus på att lugna och reglera hennes kroppsliga spänning och stress, vilket vi gjorde med enkla andningsövningar och guidade inre föreställningar som att jag lärde henne självhypnos med mycket fokus på kroppen och goda trygga platser. Det märktes att hon ville ha kontroll och hade svårt att slappna av. När vi gjorde dessa övningar blev det också mycket tydligt hur spänd hon var och hur rädd hon var för att känna och uppleva, att vara i sin kropp.
I traumabehandling handlar första fasen om att hjälpa patienten att kunna lugna och reglera sig själv, att ge hopp om möjlig förändring samt att skapa en samarbetsallians (Herman 1992, Gerge 2010, Gerge & Lander 2012/2015). Även när en patient söker terapi, utan att ha utvecklat PTSD, är min erfarenhet att det underlättar den fortsatta bearbetningen om man i den första delen av terapin arbetar med stabilisering och att trygga relationen mellan patient och terapeut.
Jag uppmuntrade Rosita att träna andningsövningarna hemma mellan sessionerna, samt att göra positiva saker i vardagen. Hon var mån om att bli bättre och tränade regelbundet det vi kom överens om. Hon uppmuntrades att göra stabiliseringsövningar, ta lugna promenader, njuta i sin trädgård och tillåta sig att vila för att kunna läka och återhämta sig.
En övning vi gjorde var: ”trygg plats”, som finns beskriven i boken Hypnos i psykoterapeutiskt arbete (Gerge 2009). Det är en hypnosövning som inledningsvis görs tillsammans med behandlaren och som fortsatt självhypnos i fas 1-arbetet. Denna övning hjälpte henne att känna viss inre trygghet, när omvärlden var otrygg. I sin inre föreställning satt hon vid ett stadigt, kraftfullt träd som hon kunde luta sig emot. Trädet växte på en öppen plats där hon hade utsikt över vatten. Det gick också att klättra upp i trädkronan och gömma sig om hon skulle behöva, eller gå ner till vattnet och doppa fötterna.
För att kunna hjälpa Rosita på bästa sätt föreslog jag att hon skulle prova olika terapimetoder. Hon var intresserad av hypnos och EMDR. Musikterapi (Wigram ibid) var hon tveksam till, men kunde tänka sig att prova. På bordet i mitt terapirum låg även en bunt med ”mythos kort”. Symbolkort med målningar från en värld av djur, stenar, svärd, landskap och annat som tillhör den mytiska traditionen, målade av Ely Raman. Korten fungerar som kreativa arbetsredskap med hög konstnärlig kvalitet. De bidrar till att öppna vägar till källsprången för fantasi, intuition, kreativitet och läkande uttryck (http://makete.se/bildkort/mythos). Rosita fångades av dem och började välja kort med bilder som gestaltade hennes livssituation. Detta blev därefter en aktivitet som hon gjorde vid upprepade tillfällen i början på sessionerna. Ibland berättade bilderna om hennes inre känslor, om rädsla för att söka jobb, om längtan eller dagsform, vilket det många gånger annars var svårt att sätta ord på. Dessa symboler blev en väg in i hennes inre fantasi- och bildvärld, och hon märkte att de ökade kontakten och förståelsen för vad hon bar på. På så sätt kan en symbol bilda en bro mellan vår medvetna verklighet och det omedvetna (Gerge et al 2010). Korten med dess fantasifulla detaljer fick också Rosita att bli lekfull, skratta och känna sig mer avslappnad.

Fördjupat arbete
Min erfarenhet är att gamla händelser/upplevelser som man lagt undan och tror att man är klar med kan komma upp när något nytt händer i livet. Reaktioner på nuets stress kan bli kraftigare än förväntat och man kan ha svårt att förstå varför man reagerar som man gör. Det är därför många gånger viktigt att kartlägga patientens bakgrund och uppväxtförhållanden. För att lättare förstå hur hennes symtom kan ha samband med tidigare händelser i livet fick Rosita börja rita sin livslinje. Det blev en kurvig linje med händelser från det hon föddes till nu, som hon både skrev och ritade. Det engagerade henne mycket.
Att få gestalta sin livsberättelse på detta skapande sätt, tillsammans med en intresserad person/terapeuten, är värdefullt i sig (Gerge 2010). Men det var när hon ritade och berättade om sin barndom som det blev tydligt för henne att hon haft det svårt i barndomen, något som hon tidigare trott varit helt normalt. Upplevelsen av att vara vilsen, otrygg och att inte höra till som barn, liknade känslan av att inte höra till på en arbetsplats. Jag behövde bekräfta detta, eftersom hon först inte förstod att hennes barndomsupplevelser kunde komma upp till ytan nu och påverka hur hon kände och hanterade sin nuvarande situation. Då blev det också en lättnad för henne att kunna/få berätta.
Ytterligare en svår upplevelse, som kom fram när hon målade sin livslinje, var ett inbrott fem år tidigare, då flera personer bröt sig in i hennes hem och rev ut allt i garderober och lådor. Den händelsen hade Rosita försökt lägga bakom sig, trott att den var glömd, men minnet fick henne nu att reagera med obehagskänslor. Att rita sin livslinje blev en värdefull kartläggning och ökade förståelsen av hur livshändelser bidrar till hur vi fortsätter att leva våra liv och hur vi hanterar livets händelser.
Till tredje sessionen kom Rosita orolig och stressad. Hon hade haft en dröm där hon blev strypt och hon såg tre svarta figurer som trängde sig på. Hon kände en smärtsam klump i magen när hon berättade och fick svårt att andas. Kroppen var spänd, hon knep med tårna och knöt händerna. Jag bad henne ta några djupa andetag och ta kontakt med klumpen i magen. Klumpen var rädsla, rädsla för framtiden som kändes svart. Hon andades hårt och kraftigt. Jag började guida henne in i lugn och avslappning, det vill säga klinisk hypnos i löpande tal, samt fortsatte med att använda Gendlins fokuseringsteknik (Gendlin 1978). Först fokuserade Rosita på den smärtsamma klumpen i sitt inre som fick ändra form och konsistens, bli mindre osv. Min tanke var att hon behövde inre lugn och trygghet i sig själv. Hon hade svårt att lugna ner sig så jag pratade lugnande och tryggande under hela processen.
Jag märkte att hon spände sig i halsen och hon fick kämpa med sin andning. Jag fortsatte med ytterligare guidning till hela kroppen om att slappna av och känna sig lugn och trygg. Jag frågade om hon kunde berätta vad som för henne är lugnt och tryggt. Hon berättade om vatten, rent vatten. Det kunde vara hav, sjö, vatten i ett badkar eller en dusch. Hon kom att tänka på en speciell plats i naturen som hon ibland besökte när hon behövde lugn och ro. Jag gav ytterligare guidning med hennes egen symbol, det renande vattnet, det fick komma till hela henne, alla system, ge inre läkning och vila, lugna stressen, smeka hyn osv. Jag tänkte att hon kunde behöva vara i detta fördjupade tillstånd av vila och trans en stund och låta processen pågå i hennes inre.

Medvetet användande av musik och bild i psykoterapin
Nästa gång hade jag innan hon kom förberett med ett musikstycke som jag tänkte kunde vara bra. Det är något jag ofta gör när jag förbereder mig på att möta mina patienter. Jag tänker på personen, känner in hur det påverkar mig, lyfter fram teman i terapin, patientens behov etc. Utifrån det väljer jag musikstycken som kan passa varje individ. Den här gången blev det ”The seagull” av Jan Lundgren. Ett underbart musikstycke med piano, accordian och trumpet. Det är en lugn tre-takt som ger en känsla av att få ligga i t ex en eka och guppa tryggt och vilsamt på lugnt vatten. När hon lyssnade på detta musikstycke kunde jag se hur hon slappnade av och kunde vara i upplevelsen av trygghet och lugn. Innan hon gick hem fick hon en cd med hypnos/stabiliseringsövningar som hon kunde träna på hemma. Jag uppmuntrade henne också att gå ut i naturen, till den plats hon tidigare berättat om med vatten, där det är vackert och där hon kunde njuta.
Musik som ska ha till syfte att underlätta avslappning och förstärka upplevelsen av att bli trygg och hållen behöver ha en speciell form. Karaktäristiskt för musik att använda vid smärta och rädsla, i djup avslappning och i stödjande psykoterapi är enligt Wigram (2004):
• ett lugnt tempo
• en stadig jämn rytm, som gärna matchar patientens andning och puls
• enkel struktur med kända melodier eller teman
• enkla konsonanta/välljudande harmonier, utan plötsliga förändringar
• jämn dynamik utan plötsliga förändringar eller kontraster

Nästa gång kom hon också stressad och berättade att hon sovit dåligt. Hon hade även mycket ont i kroppen, vilket var en följd av att hon var mycket spänd och stressad. Hon plågades av mardrömmar med samma tema som efter inbrottet. Det var tre figurer, de var svarta, det var mörkt och otäckt och hon var rädd. Jag satte på musik för jag tänkte att Rosita behövde hjälp att bli lugnare och kunna slappna av. Den musik jag valde var av och med Björn J:son Lind, flöjt och keyboard, samt Torbjörn Carlsson, gitarr. Cd´n heter ”Inner Beauty” och det är precis det den förmedlar, via varma vackra melodier med lugnt gitarrspel som vaggar, stöttar och förstärker melodierna. Musiken finns som en trygg vagga att vara i, vilket bidrog till att Rosita lättare blev lugn. Andningen blev lugnare och hon började vara mer här och nu. Musiken fick pågå under hela sessionen. Den har en jämn, lugn och hållande karaktär. Efter några lugnande andningsövningar berättade hon om sin mardröm och hur rädd hon var.
Jag föreslog att hon målade sin dröm, vilket hon gärna gjorde. Det mesta på bilden var otäckt, stängda dörrar som hon inte kunde öppna, farliga män och mycket mörker. När hon målade och såg på bilden märktes tydligt hur hon blev påverkad av den i hela kroppen. En liten del av bilden var ljus och grön med en sol, vilket handlade om det hon längtade till, men inte kunde komma till för vägen dit var avstängd.
Genom att mentalt tillåta sig att vara kvar i bilden och reflektera kring den började Rosita förstå att hon var otrygg och inte litade på människor. Att hon höll dem borta. Hon förstod också att det var hon själv som inte släppte in människor för att hon var rädd och inte ens litade på sig själv. Hennes vanliga mönstrer, att vara duktig och klara sig själv fortsatte. Efter ett tag sa hon att hon ville gråta.
Rosita grät en skön, lugn gråt, som förlöste och släppte ut spänningar. Nu kände hon att hon behövde bli trygg i sig själv, att det är där hon måste börja. Hon knölade ihop papperet, ville inte se det mörka otäcka, vilket jag uppmuntrade. Hon gjorde sig av med det på ett konstruktivt, symboliskt sätt och det kunde bli utrymme i henne för andra mer positiva upplevelser. Efter denna viktiga insikt och ansträngning tänkte jag att hon behövde hjälp med att på ett djupare plan uppleva inre vila och läkning. Jag föreslog en avslappningsövning, ”den läkande källan” (Boon et al 2012), vilken blev en skön och förvånande upplevelse för henne. Det läkande källvattnet tänkte jag kunde vara verksamt utifrån att hon själv tidigare berättat om att hon upplevde vatten som positivt och skönt.
Rosita sa att hon inte fattade att hon kunde slappna av så mycket och uppleva vackra färger, det brukade vara bara svart inuti henne. Det märktes på hela hennes kropp att hon blivit positivt påverkad på ett djupt plan. Hon trodde också att hon nu skulle våga släppa på kontrollen mer och mer, känna tillit till mig och de terapeutiska metoder vi använde. Hennes inre bilder hade nu förändrats från svart och mörkt till ljust, grönt. Efter dessa två gånger hade hennes mardrömmar minskat betydligt.
Mellan sessionerna uppmuntrade jag Rosita att göra positiva saker i vardagen och träna sina övningar. På sessionerna fortsatte vi med andningstekniker och avslappning, vilket bidrog till att Rosita själv blev mer uppmärksam på sina spänningar och låsningar i muskler och kropp. Hon upplevde positiv förändring genom djupandning och fokusering på kroppen.

Bearbetning med hjälp av EMDR underlättad genom trumning som närvaroankare och resursaktivering
Från mitten av terapiprocessen arbetade vi aktivt med Rositas svårighet att ringa och söka jobb. När hon tänkte på det fick hon ångest och det knöt sig i hals och bröst. Hon ville prova EMDR (Shapiro 2001), vilket jag bedömde att hon hade resurser för. Känslor av osäkerhet, rädsla, att sakna bekräftelse, spänningar och värk i kroppen blev mycket tydliga under EMDR-bearbetningen. Efteråt kände hon sig lättad och värk och kroppslig spänning släppte taget. Vi fortsatte med EMDR-behandlingen avseende en händelse då hon fick mycket skäll och kritik av sin mormor när hon skulle sjunga på en skolavslutning, trots att hon gjorde sitt bästa. Den händelsen trodde hon hade bidragit till att hon har fått dåligt självförtroende och tappade tron på sig själv i arbets- och jobbansökningssituationer.
När den mer aktiva EMDR bearbetningen pågick, blev Rosita emellanåt stressad, spänd och kände sig inte grundad. Jag introducerade då trumning på djembetrumma, vilket jag har erfarenhet av i psykoterapeutiskt arbete och har funnit mycket användbart i många sammanhang. Att trumma tillsammans i terapeutisk trumning ger en upplevelse av att vara i relation, bli bekräftad, samspela, bli hållen och grundad, stabiliserad, få lyckas, att uttrycka känslor och ha kontroll osv. Med andra ord kan terapeutisk trumning bidra till läkning och återhämtning i psykoterapi.
Vi använde trumning i slutet av sessionerna, där mycket oro och laddat material kommit fram. Det räcker då att trumma några minuter för att bli stabiliserad och känna sig hel. Introduktionen kan då vara att sitta stadigt med fötterna i golvet och ta några djupa andetag. Sen tänka på orden trygg och stabil och börja trumma, eller fokusera på att spela en stadig rytm som känns ända från magen.
Vi kom att arbeta med EMDR tre sessioner som alla innehöll trumning som stabiliserande metod.
I A Comprehensive guide to Music Therapy (Wigram et al 2002) skriver författarna att i psykoterapeutisk musikterapi används musik för att hjälpa klienten att få inblick i sin inre värld, sina behov och sitt liv. Det är en aktiv, psykodynamisk metod för att främja medvetenhet om frågor, tankar, känslor, attityder och konflikter. För Rosita blev både bildarbetet och det terapeutiska trummandet en möjlighet att uttrycka olika känslor och ge dem gestalt. Hon kände sig stärkt och grundad. Genom att vi trummade tillsammans blev hon bekräftad och empatiskt bemött. Hon kände sig hopsamlad/centrerad och tillfreds efter trumningen. Jag använde här metoden ”holding technique”/”containing” som musikterapeuten Mary Priestley har utvecklat (Priestley 1994). Patienten får möjlighet att fritt uttrycka sig med ljud och blir hållen av musikterapeuten som skapar en trygg container för klientens uttryck via terapeutens egen musik.
Gemensam trumimprovisation kan bli en mycket stark upplevelse som berör på en djup nivå för både patient och terapeut. Trumning ger möjlighet att kommunicera på en ordlös nivå där alla uttryck är tillåtna. Terapeuten tonar in patienten i dennes självuttryck. Klinisk improvisation beskrivs av Tony Wigram som användning av musikalisk improvisation i en miljö av förtroende och stöd som etableras för att tillgodose behoven hos klienten (Wigram 2004). I början när vi trummade kände sig Rosita som när hon var en blyg liten flicka. Den flickan fick uttrycka sig på det sätt hon önskade i terapirummet och jag som terapeut tog rollen av den bekräftande, uppmuntrande, stödjande vuxna, som hon en gång hade behövt. Hon fick följa sin egen spontana lekimpuls, eller som Jahn-Langenberg formulerar det (Eschen, 2002), att få vara nyfiken som det lilla barn hon en gång var och att bokstavligen bli sina egna idéer igen.
När Rosita blev lite mer van vid trumman kunde vi improvisera tillsammans mera fritt. Inledningen kunde då vara, inspirerad av Langenberg: Vi spelar det som kommer in i våra huvuden, och låter oss styras av den inre röst som kräver att uttryckas utåt, även om det verkar som nonsens eller absurt för oss (Mechtild Jahn-Langenberg 1988, kapitel 4 i Analytical Music Therapy, Johannes Th. Eschen (Ed) (2002).
Rosita tog för sig mer och mer, började leka på trumman, gav uttryck för olika känslor, från ömhet till raseri. Hon upplevde stunder av upprymdhet och ro. Detta ledde till nya kroppsliga upplevelser, föreställningar och minnen. Hopp och tillit stärktes genom att hon fick kontakt med dessa känslor. Dessa trumningar pågick ofta 10-15 minuter och var mycket varierade. De blev en värdefull utgångspunkt för fortsatt samtal och reflektion. Rosita tog med sig en dikt hon skrivit, som hon kallar

Trumrum: I trumrum dumrum kan jag vara hur arg jag vill. Det hörs i musiken men gör ingen illa. Trumman bekräftar mina känslor. I trumrum lyckorum kan man känna lyckan, ända längst in i kroppen. I trumrum dansrum dansar jag med trumman eller kanske den med mig. I trumrum kroppsrum spelar hela kroppen. Trumspelet börjar i magen i mitt centrum och spelar hela mig. I trumrum gladrum kan det svartaste av sinnesstämningar brytas. Jag kan gå in vilsen och ut stabil och hel. Av trummandet blir jag rak igen.

I musikterapimetoden fri improvisation skapas en gemensam musikalisk produkt, en gemensam upplevelse som vi delar och kan samtala kring. I den analytiskt orienterade musikterapin improviserar patient och terapeut tillsammans och försöker därefter med psykoanalytiska/psykodynamiska tekniker förstå vad de har gjort eller vad som kommit upp i deras sinnen under improvisationen. Musikimprovisation blir som en motorväg in i och ut ur det för-/ undermedvetna (Eschen 2002).
Ytterligare en betydelsefull session var den gång när vi gjorde en hypnosövning ”skyddande och läkande färg”, som finns beskriven i Hypnos i psykoterapeutiskt arbete (Gerge 2009). Rosita kände att det var låst och spänt i hjärtat och halsen. Vi började med att ta några djupa andetag, fokuserade på hur det kändes i kroppen och trummade fritt en stund. Vi gick sen vidare till hypnosövningen, som hjälpte henne att få kontakt med sin sorg över att hon inte hann träffa sin mormor innan hon dog. I samtalet efter övningen förstod hon att denna sorg satt kvar djupt i henne och påverkade henne negativt i livet. Hon formulerade det själv som att vi löste upp inre kramper i denna övning.

Sammanfattning
Vi träffades sammanlagt tio gånger á 60 minuter. Sista gången sammanfattade vi psykoterapin. Rosita hade lagt märke till att hon mådde bättre i vardagen nu, jämfört med när vi började med terapin. Hennes stress var mindre och ryggvärken hade minskat. Överlag kände hon sig tryggare i sig själv.
När jag bad henne själv beskriva den nytta hon haft av psykoterapin sa hon:

Jag är speciellt nöjd med att kunna prata med en person utan att känna mig begränsad, att känna att jag blir förstådd och respekterad, utan att skämmas över saker och ting som har hänt i mitt eget liv. Jag har fått hjälp med att bli starkare i mitt självförtroende och känner mig tryggare i min själ. Jag har nu också lättare att lita på andra människor.

Rosita kände att hon var på väg, men fortfarande var skör. De redskap hon fått med sig för att använda i vardagen hjälpte henne att hantera stress och ångest. Självförtroendet hade blivit bättre och hon hade inte lika mycket skuldbeläggande av sig själv som tidigare vid misslyckanden. Rosita förstod att hon måste stanna upp och inte köra på för fullt, för att förhindra nya depressioner och stressreaktioner.

vvv

Boon, S. & Steele, K. & van der Hart, O. (2012) Att hantera traumarelaterad dissociation. Stockholm: Insidan.
Eschen, J. Th. (2002) Analytical Music Therapy. London: Jessica Kingsley Publishers.
Gendlin, E. (1978) Focusing. New York: Bantam Books. Finns i svensk översättning Fokusering.
Gerge, A. (2009) Hypnos i psykoterapeutiskt arbete ett integrativt perspektiv. Stockholm: Insidan.
Gerge, A. (2010) Att göra synligt. Stockholm: Insidan.
Gerge, A. (red), Ranch, M., Rudstam, G. (2010) Kreativt gestaltande psykoterapi. Stockholm: Insidan.
Gerge, A. & Lander, K. (2012/2015) PTSD en handbok för Dig som drabbats av psykisk traumatisering som barn eller vuxen. Stockholm: Insidan.
Herman, J. (1992) Trauma and recovery. New York: Basic Books. På svenska (2007) Trauma och tillfrisknande. Göteborg: Göteborgs Psykoterapi Institut. http://makete.se/bildkort/ mythos).
Jahn-Langenberg, J. (1988/2002), citat ur kapitel 4. I: Analytical Music Therapy, Johannes Th. Eschen (Ed). London: Jessica Kingsley Publishers.
Priestley, M. (1994) Essays on analytical Music Therapy. Barcelona: Barcelona Publishers.
Shapiro, F. (2001) Eye Movement Desensitization and Reprocessing: Basic principles, protocols and procedures (2nd Ed.). New York: The Guilford Press.
Wigram, T. , Nygaard Pedersen, I. & Bonde, LO. (2002) A Comprehensive Guide to Music Therapy Theory, Clinical Practice, Research and Training. London: Jessica Kingsley Publishers Ltd.
Wigram, T. (2004) Improvisation, Methods and Techniques for Music Therapy Clinicians, Educators and Students. London: Jessica Kingsley Publishers Ltd.

Till första sidan www.kreativitetochhalsa.se